Ca 1 månad försenat
Sen sist har det hänt en hel del. Jag har varit i USA och jag har blivit elevassistent åt en kille i fyran och vill ägna det här inlägget åt mitt nya yrke.
Det är svårt att vara elevassistent. Jag är en dålig elevassistent. Jag kan inte skälla på eleverna och låta trovärdig, det är som att de märker att jag bara låter arg för att jag vet att det är vad en elevassistent borde göra när det blir bråk på raster. Därför lyder de inte heller. De ser igenom min bluff. Jag är inte heller konsekvent. Ibland blir jag faktiskt riktigt arg och lyckas avstyra bråk på ett bra sätt, dagen efter kan jag vara mesigare och då tycker eleverna att jag är orättvis som bara skäller ordentligt den ena dagen. De har naturligtvis rätt. Det hatar jag.
Elever som har så svårt i skolan att de är välkomna i särskoleklasser tror jag faktiskt mår bättre av att gå i såna klasser än i vanliga. Varför ska de tvingas älta ämnen som de ändå inte kommer lära sig särskilt mycket i och därmed inte heller ha användning för? Hur kul kan det vara att hela tiden utsättas för misslyckande efter misslyckande? De får inte känna sig duktiga och de har dessutom ofta svårt att få vänner. Kul att vara den enda i klassen som hela tiden måste släpa runt på en assistent. Nej till integreringen, blev det alltså.
Engelskalektionerna har jag fortfarande kvar. Just nu går det skit. Eleverna vill inte längre. De har tröttnat på mig och tycker inte längre att det är coolt att ha en lärare med röda converse. Det suger ju.
Jag råkade dessutom höra en kille i sexan som ofta brukar säga att han tycker att jag är världens coolaste lärare säga samma sak till en annan lärare! Skitunge.
* Det här inlägget skrev jag den 27 maj. Idag hittade jag det i "Utkast" och passar på att dela med mig!
Resdagboken
Sök på alias Engkvist så kan ni nog klicka er fram till vår resa.
På tapeten: USA
De senaste veckorna har varit hektiska, för jag har donat inför resan både hemma och på jobbet.
Det ska gå en vikarie för mig när jag är borta. Det känns coolt. Lärarna i sexan är lite oroliga för att inte jag, den ordinarie, ska finnas till hands. Det känns nästan ännu coolare. Det är lite jobbigt med vikarie också; hon får inte blir elevernas nya favorit! Dessutom innebär mina tre veckor i USA att jag måste planera åt vikarien för tre veckor framåt! Det har varit SKITJOBBIGT och SVÅRT! Som tur är har jag just planerat färdigt och kan nästan pusta ut.
Den här helgen packar jag också. Det är också svårt! Hur mycket kläder ska jag ha med mig? Just nu är jag uppe i hela fem par skor!
Imorgon jobbar jag min sista dag, sen tar jag Härjedalingen till Stockholm och tillbringar kvällen och natten hos Jakob och Linn. På tisdag morgon åker jag taxi (pappa betalar) till Arlanda och möter där Lisa. Klockan 9.10 lyfter planet mot USA och San Francisco. Wohaa!
Den 22 april kommer Lisa, Niklas och jag hem igen.
Iiiiiih vad jag är pirrig!
Utmanad
1. Ta närmsta bok, slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det? Läs eller lyssna på de här tio frågorna. Skriv ditt svar, yes eller no,
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan. Vad rör du vid? Ett glas
3. Vad såg du senast på TV? Let's Dance-reprisen (det är söndag)
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är? 23.12 (23.28)
5. Bortsett från datorn, vad hör du nu? En fluga som surrar
6. När du senast var ute, vad gjorde du då? Tog en promenad och tränade pyttlite; ångestlite
7. Vad hittade du på innan du gjorde denna undersökningen? Jag skrev ett dåligt blogginlägg
8. Vad har du på dig? Johannas gamla Team sportia-mjukbrallor, en blå munktröja och tjocka sockar. Alltsammans är fult och luktar svett.
9. Drömde du något inatt? Jag minns inte, men säkert en mardröm.
10. När skrattade du senast? Ca 21.00 när jag berättade för Johanna om hur otroligt dåligt jag mått den här helgen.
11. Vad finns på väggarna i det rum du är i nu? En död fluga, lite smålappar på en anslagstavla; bl a mitt fina HSM-vykort.
12. Har du sett något konstigt på sista tiden? Äh. Jag klarar bara av frågor där man inte behöver tänka så långt.
13. Vad tycker du om den här utmaningen? Den fördriver tiden och fyller ut min blogg och det känns ju bra.
14. Vilken var den senaste filmen du såg? Den som gick på 4an igårkväll. Förstås.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa då? Ett perfekt beläget hus vid havet som jag kan använda som hotell och där gästerna sover utomhus. Med resten av pengarna har jag bl a tänkt bygga fin golvvärme utomhus så att det inte blir obehagligt att ta sig till och från hammocken (som man förstås sover i när man sover utomhus). Huset ligger naturligtvis vid havet för att gästerna ska slippa störas av obehagliga flygande kryp (för det finns det inte vid det lite blåsiga havet). Dessutom är det oftare fint väder vid havet. Ja, jo, det var väl vad jag hade tänkt göra.
16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om: Jag vill skriva nåt smarrigt här, men jag kommer bara på att jag tänder på hår, och det visste ni ju redan.
17. George Bush? Substantivet bush heter bushes i plural. Det har mina sexor i läxa till måndag.
18. Ingen fråga? Nä, det där var ingen riktig fråga.
20. Vad ska dina barn heta, pojke respektive flicka? Gunnar och Svea
21. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands? Ja
22. Vad vill du att Gud ska säga till dig när du kommer till Pärleporten? Hej Anna.
23. Vilka fyra vill du ska svara på dessa frågor? Jag har inte så många bloggkompisar.
Ångestsöndag - och jag drack inte ens igår.
"Haha!" skrattade Johanna när jag berättade om min fruktansvärda ångest.
Ångesten mal i magen. Den trycker i bröstet. Den dunkar mig i huvudet. Den får mig att försöka gömma tårna under fotsulan.
Det var skönt att få skratta åt den och för en kort stund inse att den inte är på riktigt. Men jag visste redan då att den skulle komma tillbaka och redan i hallen slog den till. "Tjong!" sa den när den träffade mig i bröstet och frågade varför jag inte tränat hårdare när vi var ute.
Anders ringde. Han förstod inte. Johanna förstod inte heller, men hon skrattade så gott att jag ju knappt heller trodde på det. Det lät ju också väldigt absurt att jag fått ångest av att läsa i dagboken om något jag sagt för över ett år sen. Eller att jag igår grät mig till sömns för att jag gjort av med 200 spänn på något jag kunde fått gratis. Eller att jag inte har ro att sitta kvar fem minuter vid matbordet för att jag då får tid att komma på fler saker. Eller att jag nästan skriker högt när jag tror att Johanna är för bakis för att träffa mig och jag måste tillbringa ännu en timme med ångesten. Eller att Lisa just skrev att hon sökt jobb idag och jag hurrar för henne skriftligt, men mina magsafter hurrar så gott åt att jag inte sökt något sommarjobb att de nästan ploppar upp genom munnen. Eller att jag räknar lite snabbt, som man ju kan göra de där extra fem minuterna vid matbordet, och inser att jag sammanlagt lagt ner 1000 kr på ingenting det senaste året (parkeringsbot 300 :- + ordningsbot 500 :- samt gårdagens 200 :-) och bara vill hoppa från balkongen när jag tänker på det. Eller att jag, trots att jag fått superfin kritik, oroar mig över nästa veckas engelska och får ångest inför att förbereda den. Eller att jag känner mig urbota dum för att jag skriver den här texten, samtidigt som jag vet att jag själv kan hata, och verkligen inte förstå, andras klagomål och ångest över ingenting. Eller att jag redan nu kan känna att shit, vilken dålig svenska det här inlägget bjöd på och ångra mig i förtid, innan inlägget ens blivit publicerat. Eller att jag, apropå det, kommer ihåg och ångrar tidigare inlägg från en annan, hemlig blogg som jag en gång hade och öste ur mig en hel del pinsamma inlägg i. Den bloggen hade inte ens några läsare! Absurt! Hur kan jag ha ångest över nåt som ingen annan än jag vet om att jag skrivit!?
Fastän jag förstår att det är idiotiskt och urkorkat att ha ångest över de här bagatellerna, så fattar inte smärtan i magen, trycket över bröstet, dunkandet i huvudet eller tårna under fotsulan det. "TÄNK PÅ BARNA I AFRIKA", skriker den; "Du borde ångra att du bara bryr dig om dig själv!". Så då ångrar jag det också.
Imorgonbitti när jag vaknar kommer jag att ha sån ångest över det här pinsamma inlägget att jag kommer att gå in och redigera det så fort jag får chans. Kanske att jag raderar det redan i natt. Om jag publicerar det över huvud taget.
Äh, gå och dö PMS-jävel.
I love Tranan
Jahoo! Ni är ju fler läsare än jag anat!
Jag har visst redan tröttnat lite på att blogga.
Lovet är slut, men det var underbart så länge det varade!
Hann med Tranan × 3 (Ja, alla gånger de hade öppet.), och det var naturligtvis fantastiskt varje gång, förutom det lilla missödet med ordningsboten på onsdagen. Men fint stöd hade jag! Tack för det. Tack för hela kvällen och morgonen efter förresten. Det var kanske bästa kompishängskvällen och bästa morgonen i år. Det var roligt hos Alexandra också. Vi delade många hemligheter; oväntat många hemligheter.
Sthlm och klackskoshopping med Jakob hann jag också med! Det var roligt och det är ännu roligare att äga skorna, trots att det ju smärtar en del att bära klack. Skönt att jag har en kompis som aldrig får ligga, men är en jäkel på fotmassage!
Jag hann också umgås lite med den hårige jäveln, som vi brukar kalla honom. Han följde till och med med ut TVÅ GÅNGER! (Det gills visst som två gånger även om han bara tog sig till förfesten ena gången.) Så eloge till honom. För er som var med hos Alex kan jag ju berätta att nej, tyvärr, jag lyckades inte med mitt kvällsmission. Det kändes fortfarande för obehagligt för honom.
Jag är mycket nöjd med mitt lov, men vad hände med våra sportlovsaktiga planer, Julia? Ingen pulkåkning och ingen slalom heller; synd! Jag är ute alldeles för lite och har bara tagit en promenad sen Johanna åkte. Kom hem, Johanna!
På torsdag ska jag åka till OSLO! Bästis ska ha bokat en karaokebuss och jag undrar om den här helgen kan bli annat än lyckad?
Utvärdering
Jag vill börja med att tacka alla mina tre läsare för deras trogna stöd. Tack Isabella, Adam och Loic! Jag ska minnas det när min blogg blir känd.
Hela förra veckan vantrivdes jag med allt! Jag misslyckades med lektionerna, jag hade sämst uttal, jag trodde att Scotland stavades med två t (det gör det väl inte?), jag var trött jämt, barnen hatade mig, jag var svartsjuk på Anders superkontakt med sina badmintonbarn och verkligen a l l t kändes skit. Funderade på att inte tacka ja till att fortsätta efter lovet.
Igår fick sexorna fylla i en utvärdering där de fick svara på frågor om hur de tycker att det funkat de här fyra veckorna som jag har haft dem. Det var nervöst innan; lektionen gick dåligt och det var riktigt nära att jag inte ens gav dem utvärderingen.
I bilen hem läste jag allihop. DE GILLAR MIG! De tycker att jag är snäll! De tycker att jag är den bästa engelskaläraren de haft! De tycker att jag förklarar bra! Alltså tack! Vilka barn! TAAAAACK! Jag älskar er! Alla bekymmer från förra veckan är borta! Yippieho! Jag ska lära dem allt jag kan!
Adam; vi landar i San Francisco och flyger hem från New York. Niklas har i veckan kommit på att vi ska ha roadtrip längs Kaliforniska kusten, fast inget är bestämt. Känns som att hela mars kommer vara en enda lång väntan.
Jag har börjat träna! Två gånger har jag tränat! Eh... alltså.. två gånger på en vecka! Man får ju inte börja för hårt heller..
Sitter och tittar lite på bilder från sommarens tremannafest. Saknar Bästis och Lisa! Skulle vara så skönt med bara lite deg och skitsnack. Typ bara en timme eller tre räcker, men lite umgänge är vad jag vill ha. Helst nu!
P.S En lektion kvar, sen har jag sportlov! BETALT SPORTLOV. Hur många gånger har du haft det?
Välkomna tillbaka, ångestsöndagar
Annars gick förra veckan faktiskt riktigt bra. Jag lyckades få lite bättre pli på ungarna, en kille i sexan började kalla mig för "mästaren", och jag tror faktiskt att jag lyckades knåpa ihop helt okej lektioner!
Däremot kostar det att ligga på topp. Jag har lagt ner två ångestfyllda söndagar på att förbereda lektioner och rätta läxförhör. Det tar tid och är svårt och det får inte bli fel!
Nästa vecka hoppar jag in på Kilaforsskolan som spanskalärare också. Me llamo Anna. Vivo en Segersta. Tengo doce años. Ja, jo, det fixar jag nog.
OCH! Lisa och jag har bokat resa till USA! 31 mars åker vi! YEAH!
Dessutom vann Anders och Fredrik i badminton i helgen. Grattis grattis!
Head, shoulders, knees and toes
I måndags gjorde mina 30 sexor läxförhöret jag förberett. De är ju snillen! Jag jobbar på rättningen nu. Det är svårt. De svagaste eleverna får inte så många poäng. Jag tror att jag nästa vecka kommer att ha två läxförhör. Ett till de svagare och ett till snillena, så att de svagare inte ledsnar helt. Åh, det är så pilligt och roligt!
På måndag tror jag att vi ska sjunga. Det känns läskigt och roligt. Jag hoppas att de inte hatar att sjunga.
Det kanske allra svåraste med gruppen är att jag inte har nån kontroll över dem. Jag har visst itne lärt mig att säga åt på skarpen, och tydligen är jag inte särskilt respektingivande av nån annan anledning heller. Men jag är hoppfull, jag SKA lära mig!
Jag har bara tio sjuor och ingen.. älskar skolan. Just nu jobbar jag på att bli kompis. Idag försökte jag bli kompis genom att prata om CS. Det var ingen hit. Jag blandade ihop CS med WOW och förlorade all min coolhet.
Det är svårt att planera deras lektioner. De ledsnar så lätt. Jag måste nog klippa ihop ett memoryspel till nästa vecka. Alla gillar väl Memory?
Jag är astrött nu. Mitt mål med morgondagen att få den bråkigaste ungen i sjuan att heja på mig i korridoren. Det skulle kännas bra. Man får inte ha för höga mål.
Lisa har kommit hem från Oslo och det är jag glad för. I helgen kommer Kilaforspojkarna hoppas jag, och på lördag vill jag träffa gamla klasskamrater och äga tranan. Kicki och Veronika hälsar på på söndag.
Den enda jag inte riktigt hinner med är Anders, men de små stunderna gör mig ändå mer gott än något annat.
Ja, det går bra nu. (ÄNTLIGEN FICK JAG SKRIVA DET I EN JÄVLA BLOGG!)
Det är åtminstone ett inlägg
Jag har fått jobb, har ett starkt behov att prata om det och Bästis har gett mig en blogg. Vad väntar jag på? Skriv, Anna! Skriv!
På måndag börjar mitt nya äventyr - jag börjar som ENGELSKALÄRARE för åk 6 och 7.
Jag är rädd. Jag är pirrig. Jag är glad. Jag är hoppfull. Jag har ont i magen. Jag har prestationsångest. Jag är rädd.
Jag gillar ju inte ens barn! Eller engelska.
Men mest är jag nog glad; jag har blivit erbjuden ett lärarjobb. Wow! Tack Mats!
